Tillgänglighet och serendipitet

Bill Gates siade om det redan i början av 90-talet. Information vid dina fingertoppar! Det kan väl inte vara av ondo?

Vem vet? Sociologen James Evans vid University of Chicago har åtminstone funnit en anledning att iaktta varsamhet när information görs sökbar.

Det Evans gjort är att analysera 34 miljoner vetenskapliga artiklar för att se effekterna av när vetenskapliga tidskrifter görs sökbara online.

Och vad han fann var att i takt med att dessa tidskrifters bakkataloger digitaliseras så citeras färre och färre artiklar. Inte bara det, de artiklar som citeras tenderar dessutom att ha publicerats närmare i tiden.

Hur kommer detta sig?

En förklaring kan vara, läser jag i The Economist, att forskare exponeras för fler artiklar när de får nagelfara index i papperstidskrifter, inte bara de som är direkt relevanta för de sökord de anger online.

Serendipitet, helt enkelt. Korsbefruktning av idéer.

Nu verkar Evans inte påstå att det här är illa. Han betonar att sökbarheten minskar risken att relevanta artiklar missas. Dessutom påpekas i en kommentarer till artikeln att The Economist missat att nämna att James Evans artikel när den publicerades i tidskriften Science fick sällskap av en text som listade forskare vars resultat motsäger Evans.

Hur som helst, personligen ser jag inget alarmerande i sådana här rapporter. Snarare tecken att vi måste veta vad vi lämnar bakom oss när vi flyttar saker online, så att vi kan kompensera för det.

För är det något jag upplever dagligen på nätet är det serendipitet. Bästa tjänsten för det tycker jag är FriendFeed. Då och då under dagen dippar jag in och ser en massa oväntade grejer mina kontakter tipsat om, diskuterat, bokmärkt. Följ mig gärna där!

Se också Steven Johnsons bredsida från för några år sedan mot just argumentet att serendipiteten saknas online.

Foto av Paul Keller under Creative Commons-licens.