Fibrer: Clay Shirky: ”Informationsöverflödet kom redan med tryckpressen, men vi har fel på våra filter”

För några månader sedan såg jag Clay Shirkys presentation ”It’s not information overload, it’s filter failure”. Här är en lätt redigerad kommentar från en Jaiku-diskussion som sammanfattar min tolkning av honom.

Clay Shirky drar upp (förefallande) vitt skilda exempel på det han menar med ”filter failure”:

den ökande mängden spam;
att ändra civilstatus på Facebook och därmed oavsiktligt broadcasta till alla att ens relation tagit slut;
att som student skapa en studiegrupp på Facebook – skolan tycker det är fusk, eleven att det bara är en förlängning av de gruppstudier som sker i verkligheten.

Men den röda tråden är ju egentligen inte ”information overload” utan att verkligheten har naturliga spärrar som är svåra att översätta till sammanhang där vi använder teknologi.

Eller egentligen att nuläget, både med rådande teknologi och områden som inte ”teknologiserats”, har ”goda begränsningar” som antingen försvinner helt eller inte går att översätta till ny teknologi (vare sig den ersätter befintlig teknologi eller införs där teknologi saknas).

Shirky säger att redan med tryckpressen uppstod information overload i och med att det plötsligt fanns tillgång till mer läsning än man hinner med under en livstid. Men så länge kostnaden att publicera var hög så var det tvunget att ”filtrera på kvalitet vid källan”. Dvs att som bokutgivare se till att man trycker kvalitet, helt krasst för att öka chansen att få retur på sin investering. Och i takt med att kostnaden gick ned kunde man ta större risker med följden att mottagarna i högre grad fick sköta sållningen.

(Spam om något är ju ett exempel på vad som händer där kostnaden är noll. Man kan skicka ut kaskader av meddelanden, viss om att alltid är det någon naiv stackare som nappar per hundratusen sända. Så då skickar vi tio miljarder.)

I exemplet med att ha gjort slut och att uppdatera sin Facebook-status säger han att det är en onaturlig handling. Vi har aldrig tidigare behövt vara så explicita om personliga saker. Och att fundera över till vilka och under vilka former vi delger ett sådant beslut är bekymmer vi aldrig har haft. Nu måste vi fatta ett mycket mer medvetet beslut om filtrering. (Se här också Adam Greenfield.)

För att sammanfatta; spam är alltså exempel på ett inkommande flöde där filtren bryter ihop. Att annonsera nybliven singelstatus på Facebook är ett exempel på ett utgående flöde där filtren kanske inte brutit ihop utan snarare plötsligt blivit ett problem. Och exemplet med studiegruppen på Facebook är enligt Clay Shirky ett fall där inkommande och utgående flöden hamnar i konflikt.

Här börjar huvudet snurra på mig. Men det han säger är att skolan har två budskap: ett om gruppen och ett om individen. Det om gruppen handlar om hur studier går ut på att diskutera, samarbeta och tillsammans lära sig att komma underfund med saker. Det om individen handlar om att få en utbildning och ett papper som intygar detta.

Om alla skulle sätta upp studiegrupper på Facebook reduceras skolans möjlighet att garantera det sistnämnda syftet. Visst, det pågår en hel del samarbete i grupp, men grupper i verkligheten är självreglerande när det gäller fripassagerare. På Facebook är en lurker osynlig. Att diskutera i grupp vore inte fusk ens på Facebook, men däremot att lurka och memorera svaren.

Så var hamnar vi som producerar nättjänster i den här soppan? Ska jag översätta Clay Shirky så som jag uppfattar honom så har vi alla en skyldighet att fundera över:

Vad är det våra tjänster ersätter?
Vilka goda begränsningar (filter) fanns innan?
Försvinner de begränsningarna med det vi producerar?
Går de att översätta och i så fall hur?
Utgör de försvunna begränsningarna ett brott mot rådande sociala normer?
Utgör de ett brott mot ett etablerat system?

(Säg förresten till om du vill bli inbjuden till Jaiku. Det är ett av de bästa filtren i min tillvaro.)

Foton: Jim Ronan under Creative Commons-licens; miss karen, CC-licens; infowidget, CC-licens.

2 Comments

Bra artikel. Frågan är om det är meningsfullt att försöka överföra de gamla sociala konventionerna när nya redan är på väg att skapas i de sociala medierna... (ps. adda gärna mig till Jaiku ds.)

Posted by: Fredrik | 2009.01.29 at 11:13