Är det bra så ”är det media”, annars är det ”bara data”.
Ungefär så uttryckte sig en medieperson på en mejlinglista om ”nya medier” som fanns under ett par månader men stängdes ned i januari.
Det han syftade på var webbsajter som kanske var coola men inte så begripliga för gemene man. De var mer ”data” än ”media”.
Det där fastnade hos mig och jag kommer av någon anledning att tänka på det igen när jag läser Fredrik Wackå om ”den nya webbens tre p”.
De tre är produktion, publicering och publik och Fredriks resonemang är att de förra två funnits tidigare men blivit mycket mer tillgängliga i och med webben 2.0. Men det verkligt avgörande är att också publiken blivit tillgänglig.
Jag gillar det. Det gällde för bloggar och det gäller för sajter som YouTube, Flickr osv.
Men modellen fungerar mindre bra för LinkedIn. Eller för Upcoming. Eller för Digg. Eller för Igglo.
Och det är nog därför det gnager. På något sätt ”är” modellen väldigt ”media”.
Allt är inte produktion av medieinnehåll. Och i någon mening känns det väldigt avlägset att tänka på webben 2.0 i termer om publicering och publik.
För nästan exakt fyra år sedan, ett år innan Flickr släpptes, skrev grundaren Stewart Butterfield om social mjukvara och listade fem aspekter hos denna; senare föreslog Andrew Woolridge två till (de sista två):
- Identitet
- Närvaro (presence)
- Relationer
- Konversationer
- Grupper
- Rykte (reputation)
- Sharing (hittar inget ord nu; delning?)
Clay Shirky svarade att bara två av dessa var nödvändiga; grupper och konversationer.
Själv tycker jag också att det räcker med två, men för mig känns det mer meningsfullt att tänka på det som individer och kollaborationer.
Ser man på hela listan så finns det överlapp mellan flera av dessa; identitet och rykte samt sharing och konversationer (vilket Steward Butterfield också påpekade), relationer och grupper.
Och även mellan Shirkys två så är det inte fråga om två helt distinkta företeelser. Individer och kollaborationer överlappar däremot inte. Och grupper kan ses som en sorts kollaboration, liksom konversationer och sharing.
Jaja, tillbaka till Fredriks tre p.
Jag tycker det är så mycket som händer på den nya webben som inte kan klassas som ren och skär publicering till en publik. Individer och kollaborationer fungerar bättre.
Nu tror jag inte syftet var att formulera en slutgiltig modell för webb 2.0. Och den belyser också något väldigt viktigt som inte alls är tydligt om man beskriver det som kollaborationer mellan individer.
Vad ville jag ha sagt med det här? Kanske att det finns en risk att se på det ur medieperspektivet?
Kan man överhuvudtaget tala om ”nya medier” längre?
Intressant resonemang. Först och främst var förstås inte min tanke att förklara webb 2.0, utan en viktig aspekt av det. Men det har du ju också påpekat.
Min invändning mot din skepsis inför Publiken är att du snävar in begreppet medieinnehåll för mycket.
Vad är Digg eller Linkedin om inte just medieinnehåll? En helt annan sort än det redaktionella innehåll vi vant oss vid, utan tvekan, men fortfarande innehåll i betydelsen att någon publicerar text, bild etc med ett syfte. I Diggs fall att man vill att andra ska läsa det, i nätverkssammanhang för att knyta kontakter.
Individ och samarbete är relevanta aspekter, och viktiga att förstå, men missar bärande dimensioner av exvis bloggexplosionen och delningssajter.
Så när allt kommer omkring tror jag att jag delar din uppfattning. Allt detta som vi har en tendens att klumpa samman som “2.0” är nog för brett för att förklara med en modell. Medieperspektivet ska vi ha för vissa verktyg, utpräglat sociologiska – t.o.m. psykologiska – perspektiv för annat.
Posted by: Fredrik Wackå | 2007.05.07 at 11:13
Tack för din kommentar!
Posted by: Peter Lindberg | 2007.05.07 at 11:13