Fibrer

Fleecelabs flyttar till Tumblr

I dag kändes det lägligt att officiellt flytta till Tumblr. Vi har varit sugna på det länge och bestämde oss för några veckor sedan. Arkiven blir kvar här. Ni som följer oss i er RSS-läsare ska ha flyttats över automatiskt.

Rapport från Nordic Ruby 2011

Nordic Ruby är en utvecklarkonferens i Göteborg som gick av stapeln för andra gången mellan 16:e och 18:e juni 2011. Det är en enkelspårig konferens med 150 deltagare, vilket gör stämningen väldigt intim och trevlig.

En bonus var att de hade den goda smaken att hyra in två baristas från DaMatteo, ett av Göteborgs absolut bästa kaféer, så cappuccinon höll yppersta kvalité.

Det är tydligt att Elabs etablerat sig i Rubyvärlden när man ser vilka namn de lyckats locka hit. Här är alla talare upplistade:

1. Aaron Patterson
2. Anthony Eden
3. Chad Fowler
4. Elise Huard
5. Jakob Mattson
6. Joe O'Brien
7. Joseph Wilk
8. Joshua Wehner
9. Keavy McMinn
10. Paul Campbell
11. Randall Thomas
12. Ryan R. Smith
13. Thorben Schröder
14. Tom Preston-Werner

Jag uppskattar formatet med 30 minuter föredrag och 30 minuter paus. Enda klagomålet skulle vara att lunchen på två timmar är lite för lång för mig, sitter oundvikligen och gäspar på de mest intressanta av föredrag under eftermiddagen.

Jag tycker mig ha upplevt två röda trådar genom föreläsningarna:

Legacy

Vi fick två fundementalt olika angreppsvinklar på begreppet ”Legacy” serverade. Först Aaron Patterson som uppskattade det faktum att det är lärorikt att utforska otestad och för honom själv okänd kod genom olika metoder. Sedan Chad Fowler som ville skriva kod som levde längre än han själv och därmed blev hans arv till eftervärlden.

Att gå ur sin komfortzon

En annan var att man skulle gå ur sin komfortzon så ofta man kan. Joshua Wehner pratade bland mycket annat om att folk som varierade enkla saker i vardagen som t.ex. vägen till jobbet hade en tendens att ha mer tur, eller iallafall tycka att de är mer tursamma än andra vilket ger fördelar i andra delar av livet. Jag upplevde Paul Campbells föreläsning som en uppmaning att göra detsamma, men jag kan ha fel. En annan vinkling som kom av Keavy McMinn var att det finns mycket vinning i att pressa sig själv hårdare än vad som är bekvämt.

Jag tycker att alla föreläsningar vad givande och de allra flesta direkt inspirerande. Om jag måste välja tre höjdpunkter blir det:

Joshua Wehner - Must it always be about sex?

Om mångfald inom ruby-utvecklarsfären. Alla är tydligen vita män. Framför allt gillade jag budskapet att det är positivt att inte vara som alla andra och kan också tycka att Ruby-communityts lärande stil också kan främja översittartendenser.

Aaron Patterson - Mountain Dew and my trail of tears

Mina höjdpunkter var hur han använder Ruby självt som mocking-verktyg istället för mocha eller shoulda. Dessutom är Aaron underhållande att lyssna till.

Chad Fowler - ”Legacy”

Jag uppskattar tanken på att skriva mjukvara som är hållbar. Jag minns att Per Lannerö prata om något som jag uppfattade som liknande på SSWC 2010. Det fick mig att tänka på produkter som är gjorda för att hålla i generationer och varför man inte tänker så med mjukvara. Dessutom ödmjukt och stilfullt framfört, effektfull musik som demonstration av arv till eftervärlden och så hade han den i särklass stiligaste kostymen på hela konferensen.

Slutligen vill jag tacka Elabs för årets mest givande konferens hittills. Jag ser redan fram emot nästa års upplaga.

Referenser om copywriting

Hittade en gammal anteckning från när jag läste på lite om copywriting. Följande har tydligen skrivit bra böcker om ämnet (möjligen utvidgat om reklam, övertygande kommunikation m m): Joe Sugarman, Bob Bly, Clayton Makepeace, Mark Joyner, Julian Lewis Watkins, Michael Fortin.

Peters hjärndump; om spelmekanik och spelifiering

Okej, hjärndump nummer tre.

Spelifiering, gamification. Jag lyssnar på en Mixergy-intervju med Amy Jo Kim om spelmekanik. Det är något som verkligen fått spridning på senare år, särskilt exemplifierat med alla tjänster där man får märken (badges) för saker man gör.

Jag har funderat på när backlashen kommer och folk får nog.

En viktig sak att tänka på som genomsyrar det Amy Jo Kim säger är att belöna det beteende man söker. Spelet får inte ta överhanden, eller styra in användarna (eller spelarna som hon gärna säger även om webbappar) på fel spår.

Något jag snappat upp är att man i större utsträckning vill ha märken, poäng och topplistor för att få användarna att bli fast i den tjänst man bygger – inte för att det har så mycket med tjänsten i sig att göra.

Ju mer sådant vi får se desto snabbare kommer backlashen.

Men något som framförallt slår mig när jag lyssnar på Amy Jo Kim är att spelmekanik är så mycket annat än märken och poäng. Jag tror att man i första hand ska försöka hitta sätt att uttrycka poäng genom de element tjänsten har i sig. På Twitter är poängen det antal följare du har, hur många du följer tillbaks och hur många tweets du har postat.

Och där har mina tio minuter gått.

Mixergy – grymt bra intervjuer med entreprenörer

Mixergy har funnits i snart tre år och har under den tiden intervjuat hundratals entreprenörer. Men jag hade aldrig hört talas om sajten förrän häromveckan.

Det som gör intervjuerna så intressanta är att intervjuaren Andrew Warner är så oerhört fokuserad. Det är väl förberett och researchat och han har uppenbarligen lång erfarenhet av entreprenörsskap själv.

Jag har lyssnat på en handfull intervjuer varav de här tre är mina favoriter hittills.

• Dane Maxwell. Dane Maxwell är ensamföretagare och har specialiserat sig på fastighetsbranschen. Han arbetade själv som mäklare men tar nu fram webbappar för mäklare. Jag gillade särskilt hur han ständigt tänker ut idéer till nya webbappar, men lägger ut sign up-formulär för att se om det finns intresse nog att fullfölja. En annan intressant sak var hur han gjort till en vana att regelbundet kopiera säljbrev för hand; på så sätt säger han att han verkligen lärt sig att sälja.
• Tom Rossi. Även Tom Rossi är företagare i liten skala. Han har tillsammans med sin partner byggt en handfull webbappar, men inte inom en enskild nisch utan de har hittat olika områden med potential. Och det var främst det jag gillade, hur de tänkt när de satsade på de här olika tjänsterna.
• Matthew Inman. Matt Inman ligger bakom populära The Oatmeal och det finns en senare Mixergy-intervju om det, men jag tyckte den här var intressantare – om hur han på 66,5 timme byggde en dejtingsajt. Inman har också ett förflutet inom SEO och ”link building” och även om jag är lite skeptisk till vissa av hans metoder så har han en enorm känsla för hur man kan få spridning på nya tjänster. Det jag gillade särskilt var dels den grundliga redogörelsen för hur han lanserade sin dejtingsajt; dels gillade jag hans tips till hur några tidigare intervjuobjekt skulle kunna driva trafik till sina tjänster.

Intervjuerna finns som video och som podcast, men i princip alla jag hört fungerar utmärkt att välja att enbart lyssna på.

Uppdatering: Lyssnar just på intervjun med Airbnb som helt klart är den mest spännande hittills. Det är enormt fascinerande att lyssna på hur de slänger upp en snabb sajt, vars syfte var att hjälpa folk att hitta någonstans att sova vid konferenser som SXSW, till att de när de märker att folk är intresserade vidareutvecklar tjänsten och får spridning på den. Gillar särskilt när de redogör för hur de differentierar sig från Couchsurfing och enkla annonser på Craigslist, samt hur de löser problem efter att de stöter på dem. Rekommenderas!

Peters hjärndump; om Japan, tillit och parfym

Okej, den andra hjärndumpen.

En sak jag tänkt på är Japan och hur opålitligt nyhetsflödet är, även med vanligtvis pålitliga medier.

Två saker särskilt. Hur jag hittat ett par tre personer som rapporterat på Twitter och som av någon anledning väckt nära nog omedelbart förtroende.

Delvis har jag snabbt fått förtroende för dem för att jag hänvisats till dem av personer jag redan har förtroende för. Sedan är det något med hur de förhåller sig till det de rapporterar. De har varit noga med att skilja på det som de själva litar på och det där de ännu är osäkra. I traditionella medier låter det ofta som att allt är tvärsäkert. I alla fall är man sällan så ödmjuk inför det osäkra som i gräsrotsrapporteringen.

Sedan är det något annat också. Och där kopplar jag till ett helt annat tillfälle då jag försökte hitta en eau de toilette som jag borde gilla, för att kunna svara min mor om vad jag önskade mig i födelsedagspresent. Hon skulle resa bort kort före och det var det enda jag kunde komma på att jag ville ha därifrån.

Med parfym är det ju lite speciellt. Med andra saker väger vänners rekommendationer tungt men med parfym är det dels individuellt vad man gillar och dels funkar inte alla dofter ihop med allas naturliga doft. Nu blev det ganska misslyckat, för den jag sa att jag ville ha visade sig kombinerat med min egen doft få en påtaglig lukt av bränt trä. Men det var ett intressant experiment där jag jämförde dels ”automatiska” rekommendationssystem (som t ex Hunch) med sajter som egentligen bara var enkla forum (främst Basenotes).

Men det får jag berätta om vid ett annat tillfälle. Tiden är uppe.

Hur Quora ”utbildar” sina användare

Quora game, originally uploaded by Brian Oberkirch.

Kanske lite arrogant men förmodligen ett effektivt sätt att få användarna att ställa den typ av frågor och på det sätt man önskar sig.

Peters hjärndump; om Ditto

Tänkte börja med en ny grej. Jag sitter ned i tio minuter och dumpar ut sådant jag gått och tänkt på. Får se hur ofta det blir men i alla fall en gång i veckan.

Ditto. Jyri Engeströms nya grej efter han lämnade Google. Det är en app för att posta saker man vill göra, i hopp om att antingen få tips (t ex om kaféer att fika på) eller få sällskap (t ex att fika med), eller rentav både och.

Det jag har tänkt på har dels varit hur man lyckas förmedla syftet med en ny app eller webbtjänst. För där har Ditto inte riktigt lyckats.

Det är lätt att uppfatta det som ytterligare en check in-app (dvs som en Foursquare eller Gowalla) eller en mikrobloggapp (det påminner mycket om Jaiku, en tjänst som Jyri Engeström grundade för några år sedan).

Appen skulle behöva leda användaren tydligare. Kanske skulle man ha offrat vissa saker i appen, t ex möjligheten att posta meddelanden som enbart är för att konversera med andra användare. Jag har inget hum om hur det skulle göras men det vore roligt att diskutera.

Hur som helst en rolig app. Och det ska bli intressant att följa dess utveckling. Lägg gärna till mig där. 

Där klämtade klockan tio minuter.

Uppdatering: Diskuterade Ditto lite, i Ditto. Tänkte bara klistra in det här.

Det är inte nya Twitter. Inte heller Nya Gowalla/Foursquare. Det är nya Jaiku, men bara i det avseendet att man känner igen de ursprungliga idéerna bakom Jaiku, från när det huvudsakligen var en app i din Symbian-mobil [i början kunde man bara registrera sig och se sin profil på webben, inte skriva] – telefonboken korsad med buddylistan; du ser var folk är och om de är tillgängliga eller upptagna.

Det Ditto görär att du kan säga vart du är på väg och vad du vill göra. Och få tips om ställen och/eller sällskap. inte helt uppenbart i själva appen tyvärr, men det gör att det finns en plats för Ditto bredvid Twitter, Gowalla, Foursquare, Facebook osv.

Jag tycker det är intressant när tjänster/appar erbjuder ett specialiserat komplement. Visst går det att [posta sina planer och ragga sällskap] på Twitter men det är lätt att drunkna i bruset. I Ditto behöver man inte tänka på att hänga med i konversationen. […] Man använder appen när man själv behöver […], vid tillfällen då man vill hitta på något. Ett tag trodde jag man bara kunde se 3 timmar bakåt. Det hade varit en poäng.

Vecka 268

Förra veckan knegade vi på som vanligt i projektet vi kallar Kobutsu. Vi arbetar på en större feature som är planerad att släppas mot slutet av vecka 269. 

I det här projektet har vi kontinuerligt släppt varje vecka, med några undantag. Men denna feature förutsatte en lite större omstrukturering och har därför fått ta form i ett separat utvecklingsspår.

I samband med det hade vi funderingar på projekt som bedriver ”continuous deployment”, dvs där man uppgraderar livesajten flera gånger dagligen. I det perspektivet är även en veckas cykel långsam.

Vi funderade över huruvida det ens är möjligt i ett team på två utvecklare att tillämpa ständiga släpp. Särskilt som vi  på beställarsidan har ett litet team och därtill har ett ganska skissartat underlag för det som ska byggas. Inget fel i det, men det förutsätter att vi kan leverera lite glesare och då få feedback från beställaren. Att göra det oftare skulle ge alltför stor overhead.

Vi har därutöver fortsatt planera vår kurs i webbprestandaoptimering. Nu börjar förmiddagen kännas mogen att fläska ut i större detalj. I övrigt är det första gången vi utformar en kurs från scratch. Det är en balansgång att samtidigt vara tydlig och pedagogisk och att fylla kursen med tillräckligt mycket kunskap. Sedan kommer den bli väldigt praktiskt inriktad och det känns lite marigt att få en nivå på övningarna som fungerar för olika erfarna deltagare. Men vi är stolta över vår take på ämnet, som formulerats i första hand av Steve Souders. (Den kan man se en försmak av i vår dragning på Optimera Sthlm.)

Intressant läsning

• The Nature of Lisp. Udda men effektivt sätt att introducera programspråket Lisps särart. Bra för dig som tänkt kika på Lisp.

• Removing Trust. Thomas Vander Wal om det kniviga begreppet ”trust”. Intressant!

• The Dwindling Difference Between Play and Work: Jane McGonigal’s Reality is Broken. Tänkvärda motargument mot gamification.

En metod för att utveckla affärsmodeller

När man inom bilindustrin tar fram nya modeller börjar man med massor av skisser. Man testar olika lösningar och eliminerar alternativ längs vägen. Man går vidare via skalmodeller och körbara prototyper tills man har en färdig bil. Längs vägen har man utvärderat mängder av möjliga lösningar och eliminerat alla utom den som är mest lovande.

Alex Osterwalder vill göra samma med affärsmodeller. I boken Business model generation (Amazon, Bokus, Adlibris) beskriver han en metod för att göra just detta. Han beskriver en affärsmodell som bestående av nio delar; saker som vilka ens kunder är, vad man erbjuder dem, hur man når dem osv. Och för varje del kan man utforska olika alternativ. Sedan mixar man och matchar olika delar för att hitta lovande kombinationer.

På konferensen Lift häromveckan höll han ett halvtimmes snack om detta. Intressant tyckte jag. Klicka på bilden för att kolla.