Fibrer

Spishäng testar Fresh Bag

Yes, jag slog till på en Fresh Bag. För några månader sedan passerade jag en butik i en galleria där jag såg dem hänga och slog till. 125 kronor har jag för mig att den kostade.

Det jag ville åt var förvaring för bröd som håller brödet lagom längre. En medelväg mellan invirat i handduk och plastpåse, dvs inte för hård skorpa eller obefintlig.

Jag testade Fresh Bag i några veckor på både butiksköpt och hembakt bröd. Och till dess fördel ska sägas att den är bättre än plastpåse. Brödet känns färskt längre även om skorpan inte bevaras så bra som jag skulle önskat.

Hur uppnås det då? Jo, genom Clima Control. På utsidan är det en vad jag kan se vanlig tygpåse, ungefär som ett vanligt örngott. Insidan är fodrad med prasslig plast som har perforerats med ett ganska glest nät av runda små hål, kanske två tre millimeter i diameter. Kanske ligger det många timmar av arbete i laboratoriet bakom, med tester av prototyper med fler och färre hål i olika storlekar.

Det finns dock en dealbreaker. Påsen ska handtvättas. ”Simply wash by hand” står det i instruktionerna. För mig är ”simply” att slänga den i tvättmaskinen med annan tvätt.

Att tvingas handtvätta min fräschpåse är en för alltför stor ansträngning om resultatet bara är snäppet bättre än en plastpåse. Det hade möjligen varit värt det om den bevarat skorpan om så bara ett par dagar, men jag tvivlar.

Så jag uppfann min egen Clima Control och började förvara invirad i handduk och lagd i plastpåse som får vara öppen. Jag kanske borde testa att perforera den också.

Uppdatering: Jag noterade på importörens webbsida att påsen kan maskintvättas i ylletvätt. Jag gissar att de fått kritik för just detta. Det gör ju läget aningen bättre för den som tvättar ylle regelbundet eller inte får samvetskval av att låta en ynka påse tumla runt i tvättmaskinen.

Ejderns orökta kaviar [Spishäng]

För någon månad sedan bestämde jag mig för att köpa Ejderns orökta kaviar, mest för att barnen älskar Kalles och jag tänkte mig en mer vuxen smak som jag kunde ha för mig själv.

Tyvärr visade det sig att min son föredrar "den vita kaviaren" före "den blå", så det innebär att jag skaffat familjen dyrare vanor.

När jag var liten hade vi endast Ejderns och det enda jag ville ha var Kalles, så sedan jag flyttade hemifrån har Kalles varit det enda jag köpt.

Men Ejderns orökta är verkligen en mycket godare kaviar om man tycker om romsmaken. Funkar t.ex. fantastiskt bra blandad med grädde mellan strömmingsflundror men även med kall kokt färskpotatis på en bit Leksands brungräddade knäckebröd med en dillkvist ovanpå.

Jag utmanar dig att prova om du inte redan gjort det!

/ Svante

Sushi och champagne [Spishäng]

Läste för en tid sedan Björn föreslå champagne till sushi. I fredags blev det av att prova.

Först och främst, med en flaska champagne på bordet kan man gott servera sushin ur frigolitkartongerna. Gillar dynamiken mellan högt och lågt (även om det var Systemets billigaste i halvflasksortimentet, dock en av de godare i min smak).

Jag gillade skarpt. Kanske inget jag vill dricka varje gång, för det ändrade helt och hållet karaktären på måltiden. Annars brukar jag dricka antingen te (Gen Mai Cha) eller öl. Men emellanåt kanske!

Om jag nu lyckas få med mig min sambo. För det ser mörkt ut på den punkten. Hon tyckte det helt och hållet förtog smaken på sushin.

Adjö herr Ballerinamuffin [Spishäng]

Varumärkesfrågorna åsido. Nu handlar det om smaken.

Inuti denna minimuffin (portionsförpackad för den färska känslan) finns en liten hålighet, fylld med en krämig massa som alldeles klart är densamma som i de välkända sandwichkexen.

Grejen är bara att tillsammans med muffinbrödet – som är tvåkomponents; vanlig muffin ytterst och chokladmuffin inuti – så blandas smaken av krämen upp med andra smaker, med följden att åtminstone jag inte tänker Mmm, Ballerina!

Göteborgskex avviker på alla tänkbara sätt från kexen och det gäller att bita itu och slicka ur det krämiga för att påminna sig om att det här ska vara Ballerina men i muffinformat.

Det är skapligt gott, men jag hajar inte riktigt poängen.

Fem veckor med Arlas baristamjölk - flipp eller flopp? [Spishäng]

Jag har spenderat ett par veckor med Arlas Baristamjölk. Och det är en produkt jag är väldigt kluven till.

Jag stötte först på den när jag och Svante fikade på Da Matteo i Göteborg (Svante drack en scuro, jag en vanlig cappuccino). Jag frågade vad det var för specialmjölk de hade och jag fick en riktigt slipad säljpitch av baristan.

Tyvärr gick den ju inte att köpa av vanliga dödliga så den föll i glömska. Tills jag läste hos Tre tjejer i köket att den fanns på Cajsa Warg på Södermalm i Stockholm. Jag går dit några gånger i veckan men hade inte sett den eftersom jag inte brukade gå längre in i butiken än till ostarna.

Hur som helst, som jag fick veta av baristan i Göteborg så är det en mjölk som är ”speciellt framtagen” för kaffe. Fetthalten är en knapp halv procentenhet lägre och man har tillsatt extra protein, allt för att det ska bli krämigare när man blåser mjölken till sin caffè latte, cappuccino eller macchiato.

Det är i varje fall teorin. Och det är möjligt att min espressomaskin är lite för kass för att baristamjölken ska komma till sin rätt. Men anledningen att jag ändå gillar den här produkten har ganska lite att göra med hur Arla profilerar den.

För efter fem veckor med baristamjölken kan jag tyvärr inte påstå att det är någon egentlig skillnad från standardmjölk. Jag tycker det blir lika bra skum med båda och det enda som skulle tala för baristamjölken är den något lägre fetthalten.

Innan jag började med baristamjölk körde jag dock mellanmjölk (för att köpa ekologiskt). Och där är baristamjölken bättre på det sättet att den går att blåsa krämig med bara halvannan deciliter, lagom för en cappuccino. Mellanmjölken är däremot svår att blåsa krämig annat än med minst dubbelt så mycket. Och att hälla bort överflödet känns inte bra (och raderar förmodligen ut miljöeffekten).

Eftersom fetthalten bekymrar mig mindre, då jag bara dricker cappuccino och macchiato, så står det mellan standard- och baristavarianten. Det som talar för den senare är då två saker: den längre hållbarheten (16 dagar) och den större förpackningen (1,5 liter). Då behöver jag inte köpa mjölk lika ofta, vilket passar mig bra.

Och en aspekt som inte ska underskattas är själva grejen att köpa baristamjölk. Det starkaste med den här produkten är förpackningen och namnet, vilka talar direkt till amatörbaristan. Att göra kaffe i mokabryggare eller espressomaskin drar en oundvikligt in i kaffesnobberi och alla produkter som tilltalar kaffesnobben har stor potential att säljas till något högre pris.

I DN Söndag läste jag att Arla snappat upp suget efter baristamjölken från vanliga konsumenter. Så vad gör de? Jo, planerar en enlitersförpackning för hemmabaristan. Jag tror det är ett misstag; den större förpackningen skiljer produkten mer från vanlig mjölk och det stärker den nog ännu mer hos målgruppen.

Det är min dom efter ett seriöst långtest: köp den för att känna dig speciell och för att den räcker längre. Men gå inte på snacket om ”microbubblor” och att ”erfarna kaffeproffs har skummat, luktat, smakat och tittat på mjölken”.

(Andra tycker annorlunda.)

Mockaskorpor från Österlens Charlies House [Spishäng]

När jag köpte dinkelcantuccinin spanade jag på denna påse med mockaskorpor, från Charlies House i Tomelilla. Samma storlek som cantuccini och smaksatta med kaffe. Verkade lovande. Tyvärr så visade de sig vara som kakor i konsistensen och alldeles för söta för mig. (Det verkar ju vara ett sjyst ställe annars, av denna artikel i Sydsvenskan att döma.)

Dinkelcantuccini från danska Urtekram [Spishäng]

För att plocka hälso- och miljöpoäng. Cantuccini bakade på dinkelmjöl och med nästan enbart ekologiska råvaror. Knapriga och lagom söta, perfekt till morgoncappuccinon. Från danska Urtekram. Finns på Cajsa Warg i Stockholm.