Fibrer

Hur ska du förvara malet kaffe? [Spishäng]

Malet kaffe är en färskvara. Det håller en vecka, möjligen två, efter du öppnade paketet eller köpte det i en kaffehandel.

Hur man bäst förvarar det råder det delade meningar om. Jag har gjort en del efterforskningar och även om meningarna går isär så finns det ett par saker det råder enighet om.

Skydda kaffet mot luft! Malet kaffe tål inte syre så du bör förvara det så lufttätt och luftfritt du kan.

Ett vanligt råd är att förvara kaffet i den påse du köpte det, och dessutom inuti en lufttät burk. Häller du över kaffet i en annan behållare så luftas det.

Detsamma gäller om du gräver runt i kaffet när du ska brygga dig en kopp. Om du i stället skopar upp från det översta lagret så skyddas resten av kaffet från syre.

Om du kan så pressa eller sug ur luften när du återförsluter påsen och tejpa den ordentligt eller sätt på en påsklämma.

Skydda kaffet mot fukt! Kaffe ska förvaras torrt. Det mesta av smaken i kaffet finns i dess oljor vilka löses upp om det utsätts för fukt. (Och det är också dessa som reagerar med syre så att smaken försämras.)

Förvara kaffet i kylskåpet? Det är något som åsikterna går isär om. Senast idag fick jag rådet av en kaffehandlare att förvara kaffet i kylskåpet (i påsen i en burk). Men kylskåpet är ju en fuktig miljö?

De som avråder från förvaring i kylskåp påpekar att kaffet utsätts för såväl fukt som starka lukter från andra matvaror som förvaras i kylskåpet. Några menar att det är det sämsta stället att förvara kaffe.

Ändå rekommenderar kaffehandlare kylskåpet, liksom Svensk kaffeinformation. Kanske är risken inte så stor om du förvarar i både påse och burk.

Förvara kaffet i frysen? Det har jag har också fått tipset av kaffehandlare att göra. Men det är också omstritt. Här påpekas att kondens (dvs fukt) bildas om du tar ut kaffet ur frysen varje gång du ska brygga kaffe. Och dessutom påstås det att kaffet inte tål ständiga temperaturväxlingar.

Det verkar dock råda hygglig enighet om att man kan förvara kaffe i frysen om man inte stoppar tillbaka det när man en gång tagit ut det. Ett tips är att dela upp det i veckoportioner så att man kan ta ut så mycket man hinner förbruka innan det blir dåligt. (Hur man nu lyckas med det utan att samtidigt lufta kaffet.)

Förvara kaffet i rumstemperatur? Inte så omstritt, även om någon menar att det är bättre att förvara i frys än i rumstemperatur.

Men det är trots allt en miljö som vanligen är torr och håller stabil temperatur.

Jag bytte för någon månad sedan till att förvara i rumstemperatur. Tidigare hällde jag över på metallburk och förvarade i frys men nu förvarar jag i påse som jag pressar ur och luften ur och tejpar när jag skopat ur kaffe.

Och kaffet smakar bättre. Men jag kan inte säga om det beror på att kaffet luftats för mycket, eller om som vissa menar att metallburken fördärvar smaken - eller om det beror på att kondens och is bildas vid ständig transport mellan frys och köksbänk.

Ruggig choklad med kaffesmak i limiterad utgåva [Spishäng]

Varför jag fick för mig att testa Daim Cappuccino förstår jag inte.

Men varje ny variant av en produkt utgör ju en lockelse. Det är ett mysterium som måste lösas: Hur smakar den?

Det är väl det som är lockelsen att utöka produktlinjen med varianter. Case in point: Ballerinamuffins.

Daim kombinerar det dessutom med ”limited edition” för extra boost. Då vinner man en del av dem som annars inte skulle falla för nyfikenheten. Bäst att prova nu, i morgon kanske den är borta från hyllorna!

Vad jag minns har inget av knepen bitit på mig när det gällt Daim. Jag tror inte jag har provat någon av de limiterade varianterna. Det enda jag minns är att jag inte gillade tandkrämsanspelningen i mintvarianten.

Det som tippade över mig den här gången måste ha varit möjligheten att skriva om det här.

Så vad ska jag säga då? Tja, de ska ju ha en eloge för att de har lyckats bibehålla dajmigheten. Och det luktar kaffe om den. Kanske inte just cappuccino, jag associerar mer till frystorkat kaffe. (Minsann om inte Gevalia har snabbkaffe med Daim-smak!)

Smaken är dock lite för överväldigande, nästan så jag mår illa av den. Det är som om den framkallar ett smakminne från någon gång jag fördruckit mig på uselt automatkaffe. Men har jag det?

Vänta, nu vet jag!

Veckan då Estonia förliste jobbade jag nere i Helsingborg, hos en kund som hade strul med sitt system. Spenderade långa kvällar där och drack koppvis av en egen blandning av drickchoklad och kaffe från automaten. Mådde riktigt ruggigt av det.

Det kanske bara är jag. De utan sådana smakminnen kanske tycker det här är världens godaste choklad!

Italienare med knarkare i familjen [Spishäng]

Vad sägs om denna krystade förpackning? Vad ska det vara? Krokodilskinn med läderbälte?

Fast chokladen var i alla fall hygglig.

Liksom den tyska kakan jag testade häromsistens var det en enda stor bit med präglad logotyp (med svärmande änglar på denna).

I förpackningen låg ett blad med information om det övriga sortimentet. Tydligen har de en kaka med cannabisfrön? (Eller vad betyder ”semi ostati e decorticati di cannabis”?) Såg den inte hos Birka Gott när jag köpte denna.

Karaktärsdanande drickchoklad [Spishäng]

Jag letade egentligen efter Droste när jag slog till på Valrhonas kakaopulver. Ögoncacaon var slut sedan ett tag och min dotter krävde förgäves varm choklad varje morgon.

Jag tänkte att bättre kvalitet kunde vara bra för hennes uppfostran. Och med det resonemanget måste det vara ännu bättre med den dubbelt så dyra från Frankrike.

Kassörskan på Cajsa Warg intygade att det var väldigt fin choklad. Och det stämmer verkligen – åtminstone i betydelsen finkorning.

Det märks inte minst när man rör ut den i mjölken. Det bildas inte klumpar som med Ögoncacaon. Som synes på bilden kan man dessutom vispa upp ett skum, något som jag definitivt inte lyckats med Fazers kakao.

Jag trodde det var något som var förknippat med kakao i gemen, att den neutraliserar mjölkskum (åtminstone det man kan jobba upp med visp).

Rekommenderas hur som helst för guldkant på tillvaron samt i barnuppfostringssyfte.

Ny plantage från Michel Cluizel [Spishäng]

För några månader sedan skrev jag om Valrhonas årgångskakor.

Att de kommer i årgångar betyder att de skiljer sig i smaken från föregående årgång. Men förutom detta kommer varje av de olika kakorna från enskilda plantager. Det betyder att det som huvudsakligen skiljer en kaka från en annan är bönorna. Och det är fascinerande vilken skillnad det är på bönor från olika ställen.

Som jag minns det var Valrhona först. Och efter en tid kom Michel Cluizel med sina singelplantagekakor. Dessa är inte årgångs men de har många fler plantager än Valrhonas tre fyra per årgång. Väldigt spännande att testa sig igenom och se vilka man gillar.

Jag har inte koll på hur många olika det finns, men jag skulle tippa på sex sju plantager, varav ett par dessutom finns i en ljusare variant.

De som varit mina favoriter är nog Maralumi och Tamarina. Men så åt jag Tamarina nyligen och tyckte den hade en märklig bismak. (Kanske det flyktiga smaksinnet som drabbat mig.)

Anyways, det jag skulle skriva var att det kommit en ny plantage, Vila Gracinda, och att den är riktigt smarrig. Läser att den är från ön Sao Tome liksom Tamarina och att den ska ersätta den senare. Den har något lägre kakaohalt, 67 mot 70 procent. (Men det tycker jag inte man ska stirra sig blind på; olika bönor kan smaka ”mörkare” vid lägre halter och vice versa.)

Tysk venezuelan i ansträngd lyxförpackning [Spishäng]

Får det lov att vara en bit?

Tyska Coppeneur tar i så de spricker för att ge ett sofistikerat intryck.

Matt förpackning med lackad midja och med sigillack som förslutning på baksidan. Och chokladkakan är en enda bit med någon sorts präglad illustration.

Det biter inte på mig, måste jag säga.

Och chokladen? Tja, den var ju inte helt tokig. Men hotar inte mina favoriter från Amedei, Michel Cluizel och Valrhona.

Vill man prova finns den att köpa på Birka Gott i Stockholm.

Magnum Ecuador Dark ingen hit [Spishäng]

Uppenbarligen är det svårt att lyckas med mörkare choklad som överdrag på glass. Magnums försök är inget undantag.

Oftast brukar smaken bli som de där tunna flaken på schwarzwaldtårtor. Och den här glassen är åt det hållet, men dessutom har den en bitter bismak som inte alls är angenäm. Tyvärr sitter den i långt efteråt.

Själva glassen verkar innehålla krossad choklad av samma typ som överdraget så inte heller den är god.

Nix, ingen hit detta.

Årgångschoklad från Venezuela och Madagascar (och från Trinidad, men det låtsas jag inte om) [Spishäng]

Tidigare i höst. Jag hade tagit farväl sedan min chokladhökare påstått att 2006-orna sålt slut. Plötsligt såg jag Valrhonas årgångskakor i hyllorna igen. Det var med blandade känslor jag gjorde denna upptäckt. Efter förra årets fasa över det plötsliga sinandet hade jag förberett mig på flera månaders avhållsamhet. De måste ha utökat plantagerna för de går ännu att köpa.

Hur som helst: Ampamakia är stark liksom förra årets. Palmira var godare förra året. Nu liksom då är den lite för inställsam och håller inte mer än någon kaka med ett par månaders mellanrum. Och Gran Couva håller stilen och smakar liksom förra året som chokladen på billig pinnglass.

Gott kaffe med samvete från Indonesien [Spishäng]

Jag tänker inte försöka mig på att beskriva smaken i ord. Men indonesiska kaffebönan Sumatra Gayo Mountain tycker jag är mycket god. Meckar det både i espressobryggaren på kontoret och i mokan hemma. Säljs bland annat på Himalaya Te & Kaffe i Söderhallarna i Stockholm (säkert också i Hötorgshallen). Rättvisemärkt!