Sociala nätverkstjänster förorenar vår uppfattning om mänsklig vänskap och gemenskap.
De kräver av oss att vi ska redovisa varje bekantskap och ger oss ett fåtal grova alternativ att beskriva dem med. Det är att urvattna alla nyanser, att förenkla den trasslighet och komplexitet som hör till verkliga relationer. Och det är inte bara att svika de människor som använder dem, det är att förolämpa dem.
Tekniskt medierat socialt nätverkande är fundamentalt och förmodligen permanent en dålig idé. Enda sättet att vinna i detta spel är att inte delta.
Vad är det för teknikfientlig bakåtsträvare som säger detta?
Orden är Adam Greenfields, tillträdande head of design direction för Nokia, tillika futurist och hyllad författare inom design, teknologi och kultur.
Jag tycker man bör lyssna på hans resonemang.
Mänskliga relationer är organiska, menar han. De är komplicerade och i ständig förändring, fulla av motsättningar och spänningar.
Han ser två huvudsakliga problem med det sätt som våra relationer hanteras av sociala nätverkstjänster:
Mänsklig samvaro låter sig inte beskrivas. Våra relationer är komplicerade, fulla av motsättningar och spänningar och dessutom i ständig förändring.
Att beskriva dem och på samma gång göra dem rättvisa vore en omöjlighet. Och hade det gått vore det en omöjlighet att hålla beskrivningarna uppdaterade.
”Tag dina tre närmaste vänner utanför familjen,” ber Greenfield, ”de du ser som dina närmaste, mest pålitliga och intima vänskaper.” Skulle du kunna anförtro alla exakt samma saker?
”Tag dina känslor inför en förhållandevis nära vän” fortsätter han. ”Har dina känslor inför denna person alls förändrats de senaste sex månaderna?” Har denna vän stigit eller sjunkit i aktning som följd av något han eller hon gjort?
”Fundera över i vilken mån ditt sociala liv är baserat på, och får sin stabilitet av, vanligt förekommande mönster såsom ’någon du är attraherad av men där personkemin inte fungerar’, ’någon du bryr dig om men inte har mycket gemensamt med’, ’någon du har en förbindelse till som huvudsakligen är grundad i nostalgi och lojalitet’”.
Adam Greenfield menar att sociala nätverkstjänster tvingar dig att dra alla över en kam. De förutsätter att relationer är statiska och att de går att beskriva med ett fåtal fattiga alternativ.
Mänsklig samvaro bör inte beskrivas. Det andra problemet är att fungerande mänsklig samvaro förutsätter att lejonparten av det man verkligen känner inför någon inte uttrycks öppet.
Greenfields erfarenhet är att mänskligt samspel kräver ”plausible deniability”, det vill säga att man i viss grad döljer vad man verkligen tycker och känner om de man är involverad med, just för att man bryr sig om dem.
Att då bygga system på att man redovisar, öppet eller enbart för dem det gäller, hur intimt man är villig att umgås är enligt Greenfield helt galet.
”Fundera på hur du själv använt sociala nätverkstjänster: hur många gånger har de oavsiktligt sårat, orsakat slitningar eller missförstånd mellan dig och någon du bryr dig om.” Har det hänt att du lagt till någon som ”vän” och de inte besvarat, eller att någon lagt till dig och du känt dig tvungen att acceptera?
Det här menar Greenfield är en typ av socialt obekväma situationer som inte existerade före sociala nätverkstjänster.
Så vad ska vi göra med Adam Greenfields kritik?
Han skriver själv att han är medveten om att han är i minoritet och att hans uppfattning inte kommer övervinna. Men hans fasta övertygelse är att sociala nätverkstjänster som de är designade idag är allvarligt bristfälliga och rentav skadliga. Han använder dem inte själv och han skulle aldrig utsätta sina vänner för dem. Informationsteknik, avslutar han, bör användas för det den är bra till, inte till det den förstör vid första kontakt.
Skarp kritik och kanske en aning tillspetsad. Men han har sina poänger.
Framförallt tycker jag det han säger är relevant för tjänster där det sociala nätverket är i centrum, framförallt på Facebook.
Jag tycker inte det blir alls lika problematiskt på en tjänst som Flickr, som förvisso är ett socialt nätverk men bara sekundärt. I första hand är en tjänst för att dela med sig av sina foton. Nätverket finns där för att man ska kunna bli uppdaterad när andra användare laddar upp foton.
En ”kontakt” på Flickr är inte mer än en person vars foton du gillar och du vill se mer av. Och en ”vän” är någon du är bekväm att dela med dig foton till som du inte vill ska vara synliga för alla.
Det här är också en anledning att jag inte tycker Facebook fungerar. Det är en plattform avsedd att definiera upp hela din sociala graf och där du potentiellt kan göra allt så länge det finns en app för det. Då behövs också en enormt komplex apparat för att kategorisera och klassificera sina relationer.
Vissa aktiviteter kräver en helt annan social graf än andra. Och det blir inte ett problem när man använder olika tjänster för varje aktivitet.
Läs hela Adam Greenfields bredsida mot sociala nätverk. Både underhållande och tänkvärt.
(Foto av mig under en CC-licens.)
Recent Comments