Newsflash: Nu är kontexten kung, du får äntligen ha ditt innehåll i fred!

Jag vet inte varför men den upprör mig, Umair Haques rapport om user-generated context.

Första gången jag läste den kommenterade jag följande på Jaiku:

”Är kluven. Jag gillar på sätt och vis att de pratar om ’user-generated context’ snarare än ’content’ men samtidigt visar det bara hur uselt det är att se på detta som en ny form av ett traditionellt medium (innehåll!).”

Alltså, webben. Den låter sig inte betraktas som ett medium, såvida inte man som Marshall McLuhan släpper alla hämningar och ser allt som medier. Annars ser allt ut som innehåll, avsändare och mottagare.

Sedan läste jag Rasmus Sellbergs referat, blev upprörd igen och skrev i affekt följande anteckning:

”Men det är en så tråkig jävla vinkel. Inte ett skit bättre än ’user generated content’. Det är samma trötta vinkel på det; förr att användarna skulle generera innehållet åt dig, nu att de genererar ett sammanhang.”

Men varför blev jag så upprörd? Jag läste Umair Haques rapport igen. Jag läste att kontexten, sammanhanget, informationen om varorna och tjänsterna, underlättar för användarna att söka och navigera. Att kontexten är någonting ”helt annat” än innehåll. Att den är ett komplement. Och att det är svinigt bra!

Varför är det svinigt bra? Jo, för att suget efter innehåll ökar suget efter sammanhang – och vice versa! Att låta användarna kontextualisera ditt innehåll, att ”väva komplexa och mångskiktade nät av mening” runt det du själv producerar släpper loss ”tsunamier av nya värden”.

Har han exempel på det då? Jo, att på TechMeme är det kring professionella medier användarna svärmar, alltså inte kring amatörinnehåll. Okej. Och på Myspace svärmar de kring band. Hm, okej. Och på ThisNext skapas inget innehåll, där skapas kontext för varor. Hm. Och på Facebook – på Facebook, där letar användarna efter vänner, klasskompisar, kollegor och dejter! Vänta nu, jag tappade tråden. Vad är innehåll och kontext på Facebook? Och är distinktionen verkligen viktig?

Det är nog därför jag upprörs. Jag kan inte se att kontext och innehåll skulle vara så olika, att de skulle vara två helt separata företeelser. För mig är det fortfarande ett fall av att man bara har en hammare och allt man ser är spikar. Allt man ser är medier men inte av den allomfattande McLuhanska typen utan den som definieras som ett innehåll som skickas från en avsändare till en mottagare (gärna en jävla massa mottagare).

Du och jag kompis, vi är ju riktiga innehållsproducenter, va, vi producerar ju högklassigt innehåll, top notch. Men har du sett att det pågår något bland konsumenterna? Det kan ju inte vara innehåll de producerar! Men vad är det då? Ah, nu ser jag, de tar emot vårt innehåll och gullar med det. De syr söta kläder åt det och kör runt det i dockvagnar. Nej vad gulligt, de ritar av vårt innehåll med kritor! Det ser fan inte klokt ut men det är rörande att de försöker. Och kolla, de klipper ut det de älskar mest av allt det vi ger dem och sätter in det i fina album. De träffas hemma i någons soffa och visar sina album för varann! (Det är vad vi intalar oss, men innerst inne har vi en gnagande känsla att det kanske kanske är innehåll de skapar.)

Jag upprörs också av – kanske ännu mer – att skiftet från användargenererat innehåll till användargenererad kontext upprätthåller uppdelningen producenter och konsumenter. Förr fanns hotet att konsumenterna skulle konkurrera med producenterna. Nu kan produktionen fortgå som planerat och dessutom eldas på med bränsle från konsumenternas kontextualisering. Ordningen är återställd. Världen består fortfarande av konsumenter som glatt tar emot vad producenterna erbjuder och spenderar all vaken tid att diskutera det med sina vänner. Borta är den läskiga läskiga uppluckringen av gränsen mellan producent och konsument.

Men jag blir ändå förbryllad av att jag upprörs. Om jag läste Umair Haques rapport utan den här negativa hållningen så skulle jag nicka instämmande till varje stycke. Okej, kanske inte varje. Men det är intressant och tänkvärt.

Och kanske är det den här vinkeln som behövs. Hur skulle man annars beskriva vad ”konsumenterna” gör för den som ser sig som producent?

Läs den själv och se också diskussionen hos Daytona.

(Foto Evan Osherow och Editor B under [Creative Commons-licens].)

Comments

[Erik]

Jag fattar bara hälften av det (och du har säkert redan sett det), men Adam Greenfield pratar ju också om "kontext" i dagarna:

http://speedbird.wordpress.com/2008/08/25/more-songs-about-context-and-mood/

[Peter]

Erik: Tack, får läsa den. Jag hoppade den först pga längden.

[Rasmus]

Jag tycker att Umairs approach i det här fallet är mer pragmatisk än strikt korrekt eller särskilt vetenskaplig. Om man är marknadsförare är det enligt honom helt enkelt mer användbart att använda vinkeln att det är kontext det handlar om, och därför att föredra. Upprörande eller inte. För den som äger ett socialt nätverk och har en traditionell medieintäktsmodell så har det varit mer naturligt att betrakta det som "content" runt vilket annonsplats ska säljas. Det Umair ger är bara ett alternativt synsätt, som kanske, kanske även skulle kunna gagna de sociala nätverk som försöker få till den där medieaffärsmodellen.

Rasmus: Jag anade att det var så det ligger till.

Men tänk dig något motsvarande i verkligheten. Någonting i verkligheten sker, ett evenemang eller något ständigt pågående, där människor av "en viss demografi" samlas och gör något.

Och ett företag är intresserat av att nå ut till dessa, samtidigt som de ansvariga för denna tillställning är intresserade av ett samarbete med ett sådant företag för att tjäna pengar.

Nu undrar jag, skulle någon tänka på detta som medium och innehåll? Eller skulle man ta det för vad det är?

Jag undrar om inte fixeringen vid media och innehåll bara är förblindande. Någon har fått för sig att det är så det måste beskrivas för att bli begripligt. Och när det inte blir begripligt så hittar man på nya begrepp som inte är mycket mer än nya ord på samma sak och som passar lika illa på det som ska beskrivas.