För några månader sedan skrev jag om Valrhonas årgångskakor.
Att de kommer i årgångar betyder att de skiljer sig i smaken från föregående årgång. Men förutom detta kommer varje av de olika kakorna från enskilda plantager. Det betyder att det som huvudsakligen skiljer en kaka från en annan är bönorna. Och det är fascinerande vilken skillnad det är på bönor från olika ställen.
Som jag minns det var Valrhona först. Och efter en tid kom Michel Cluizel med sina singelplantagekakor. Dessa är inte årgångs men de har många fler plantager än Valrhonas tre fyra per årgång. Väldigt spännande att testa sig igenom och se vilka man gillar.
Jag har inte koll på hur många olika det finns, men jag skulle tippa på sex sju plantager, varav ett par dessutom finns i en ljusare variant.
De som varit mina favoriter är nog Maralumi och Tamarina. Men så åt jag Tamarina nyligen och tyckte den hade en märklig bismak. (Kanske det flyktiga smaksinnet som drabbat mig.)
Anyways, det jag skulle skriva var att det kommit en ny plantage, Vila Gracinda, och att den är riktigt smarrig. Läser att den är från ön Sao Tome liksom Tamarina och att den ska ersätta den senare. Den har något lägre kakaohalt, 67 mot 70 procent. (Men det tycker jag inte man ska stirra sig blind på; olika bönor kan smaka ”mörkare” vid lägre halter och vice versa.)
Recent Comments