Det går någon sorts gräns längs kvarteret mellan Renstiernas gata och Nytorgsgatan i Stockholm.
På västra sidan ligger SoFo med allt vad det innebär. Nyligen slog det mig att öster om denna gräns känns lite som Vasastan. Främst folket känns som Vasastansfolk.
Café Lola är heller inte något typiskt Söderfik, om det finns sådana. När man sitter därinne och tittar på de som passerar utanför och de som kommer in för en kopp kaffe så är det som man satt någonstans kring Vasaparken.
Hur som helst är Café Lola på Renstiernas gata 23 min nya favorit. Några dagar i veckan tar jag en liten omväg på väg till kontoret och dricker en kopp kaffe där.
Det som gör stället trevligt är främst att de som har stället är så välkomnande. Det är svårt att precisera men de får mig att känna mig omhändertagen.
Det har att göra med detaljer. Som när de frågar om jag vill ha socker till kaffet och hämtar ströaren åt mig. Och hur de med omsorg slår in min ta med-lunch i plast och folie.
Det första jag åt där var en macka med grillad halloumi och en röra åt chutneyhållet med chili och citron som balanserade perfekt mot ostens sälta. Bara jag tänker på den blir jag sugen.
Och se på den här salladen med varmrökt lax:
Finemang. Café Lola är ett sånt ställe där man har svårt att avgöra om man ska ta samma sak som sist, för att det var så enormt gott, eller om man ska testa något annat, för allt på menyn är frestande.
Not: Sedan jag skrev det här tidigare i veckan har jag upptäckt att de var nominerade till Gulddraken. De vann dock inte (det gjorde Xoko).
Recent Comments