Har Webb 2.0 dött eller bara förlorat oskulden?

Webb 2.0 dog den dag då Google släppte My Maps, skriver David Galbraith.

Om Malik håller med men vill inte använda så starka ord. I stället talar han om dess förlorade oskuld.

Galbraith: ”Webb 2.0 är mashups och mashupen är död”

Webb 2.0 ska enligt Galbraith alltså ha dött i torsdags, då Google med My Maps gjorde ”mashups” tillgängliga för alla.

Mashups är webbappar som bygger på andra webbappars öppna API:er, såsom det för Google Maps. Och inte tillför så mycket själva.

David Galbraith verkar mena att Webb 2.0 mest består av dessa. Så med hans resonemang skulle de startups som fokuserar på mashup-tekniken därmed vara sopade av banan.

Kanske inte just i och med Googles drag. Snarare ser han det som ett tecken på en trend där stora aktörer som öppnat upp för mashups också kan komma att rycka undan mattan för dessa genom att ta upp konkurrensen med dem.

Malik: ”Inte bara mashups men öppenhet är centralt och nu bör vi ifrågasätta den”

Om Malik nyanserar diskussionen.

Han visar att det inte bara handlar om mashups utan mer utvidgat om den öppenhet som Webb 2.0 förknippas med. Om webben som plattform, där funktioner och innehåll ges och tas. Om inte bara öppna API:er utan även ”widgets”, vilka låter användare av en tjänst integrera funktioner och innehåll från andra ställen på webben.

Enligt Om Malik har Webb 2.0 hittills befunnit sig i ”hippie-fasen”, klätt i batik och predikande fri kärlek. Nu kommer vi se en mer pragmatisk fas, skriver han.

Kärnan i de bådas resonemang är alltså att Google och de andra stora naturligtvis är uppmärksamma på vad deras öppna API:er används till. Samt vilka widgets som är populära att använda. Och ser de idéer som de kan tjäna en hacka på kommer de naturligtvis ta upp konkurrensen genom att utöka sina tjänster.

Flera exempel redan, inte bara Google My Maps

Det är exakt vad Google gör med MyMaps enligt Galbraith och Malik.

Och enligt Malik har Amazon-ägda Alexa efter fejden med tjänsten Statsaholic (fd. Alexaholic) infört funktioner liknande de som finns i mashup-tjänsten.

Han ger fler exempel. Ett annat är att MySpace införde begränsningar för vilka widgets som kan användas på användarnas profilsidor. Därmed stängde de ute de widgets som konkurrerar med deras egna.

Ytterligare ett är webbläsaren Firefox som utökas med sociala funktioner och därmed tar upp konkurrensen med tillika Mozilla-baserade sociala webbläsaren Flock.

Det ligger en del i det de säger.

Kanske har Webb 2.0 blivit en värld där man kan tjäna en hacka på att relativt enkelt och framförallt till nära nog obefintlig kostnad skapa en kraftfull tjänst baserad på andra tjänsters funktionalitet.

Men i sådana fall är det bara att välkomna denna omvälvning.