Hur leder man sig själv som ensamföretagare? Hur leder man varann som jämlika partners?

Någonstans läste jag att boken The one minute manager blivit businessbokens Jonathan Livingston Seagull.

Det kanske ligger något i det. Jag charmades lika lite av boken om måsen som förverkligar sig själv som av den hurtiga prosaformen i Ken Blanchards och Spencer Johnsons bok om ledarskap (Adlibris, Bokus, Amazon).

Nu lyssnade jag på den som talbok; hade jag läst den är frågan om jag hade stått ut. Men jag tycker ändå den är intressant. Och jag tror på metoden som beskrivs. Både på dess psykologi och på att den skulle göra gott i lite större organisationer. Men jag hade hoppats att den skulle ha mer att säga om att leda sig själv som småföretagare.

Ledarskap och uppfostran

Kort sagt så går bokens metod ut på att man som ledare gradvis lär upp sina underordnade till att bli sina egna ledare. Uppfostrar dem rentav, det beskriver rätt bra vad det handlar om. Men hur uppfostrar man sig själv? Och hur tillämpar man metoden om man är två jämlika partners?

I boken får man följa en ung herre som försöker komma underfund med ledarskapets mysterier. I sitt sökande har han dittills bara sett exempel på ledarskap som ger dåligt resultat, chefer som antingen är för auktoritära eller för mesiga. Men så träffar han enminutschefen.

Enminutschefens metod bygger på tre punkter (eller ”hemligheter” som han kallar det). Dessa är:

1. Enminuts målsättning
2. Enminuts hyllning
3. Enminuts tillrättavisning

Prefixet ”enminuts” ska betona att ledarskap inte är raketforskning och att det inte alls behöver ta mycket tid. (Alla chefer som den sökande ynglingen besöker framstår rentav som helt sysslolösa, de har alltid tid att ta emot honom, förutom på onsdagmornar då de har möte.)

De tre punkterna handlar om att sätta mål och att följa upp dem. Och de går ut på att den underordnade på sikt ska lära sig att själv sätta sina mål och utvärdera resultatet.

Att leda sig själv

Med andra ord förutsätter boken att man har en mer erfaren ledare till hands, vilket inte nödvändigtvis gäller för småföretagare.

Ska man ändå försöka tillämpa enminutschefens visdom så skulle det bli något i stil med detta:

• Skriv ned dina mål. Kortfattat och i konkreta ordalag. 250 ord eller kortare. Gå igenom dem med din partner om du har någon.
• Stäm regelbundet av målen. Också med din partner om du inte är ensamföretagare.
• Uppmärksamma framgångar. Är ni flera så var uppmärksamma på varandras framgångar och påpeka dem och visa uppskattning. Särskilt i början och när man ger sig in på ett nytt område är det viktigt att betona det positiva. Är man ensam är det lika viktigt att uppmärksamma det man gör rätt.
• Uppmärksamma misslyckande. Det är också viktigt att upptäcka misstag och felbedömningar man gör, men i början kan det vara lämpligt att hålla lite på kritiken. Det är dessutom väldigt viktigt att samtidigt som man ger kritik betona att man uppskattar personen (eller sig själv, om man är ensam).

Klickträning och barnuppfostran

När jag lyssnade boken kom jag att tänka på det teveprogram där kvinnor fick lära sig att uppfostra sina slöa makar enligt samma princip som vid klickträning av hundar. Gnäll inte över vad de inte gör eller över de fel de gör, utan beröm dem för det de faktiskt gör och för det de gör rätt.

Jag associerade också till föräldraskap. Mycket i boken påminner om hur jag försöker uppfostra min dotter. Jag tycker det är viktigt att hjälpa henne utveckla sin egen omdömesförmåga och låta henne ta ansvar för det som hon är mogen att ta ansvar för.

Jag frågar henne gärna vad hon tycker och försöker hejda mig att ta till pekpinnar för ofta. Men när pekpinnar behövs, vilket ändå är ofta, försöker jag vara tydlig och bestämd, samtidigt som jag ändå försöker formulera mig som att jag uttrycker min syn på saken. ”Jag vill inte att du gör så!” hellre än ”Man får inte göra så!”. Tanken är att jag betonar att det är min syn och att det inte nödvändigtvis är en absolut sanning.

Blanchard och Johnson ordinerar medicin mot ledarskap som antingen är för kamratligt eller för auktoritärt. För att uppnå resultat behövs båda sidorna, menar de.

Att kamratligt vägleda och ge stöd men auktoritärt sträva efter självständighet och ansvarstagande.

Jag tycker helt klart det är ett förhållningssätt som krävs för bra ledarskap.

Men jag är inte helt klar än över hur man bäst leder sig själv eller hur man bäst leder varann som jämlika partners.

(Har du tips på böcker om det så lämna gärna en kommentar.)

Comments

[Jonas]

Den här boken är en av mina favoriter när det gäller ledarskap: Gerald M. Weinberg – Becoming a Technical Leader: An Organic Problem-Solving Approach

Men tyvärr börjar det bli några år sen jag läste den nu, så jag kommer inte ihåg så många detaljer och jag äger inte boken själv. De här två citaten använde jag i mitt examensarbete:

Definition av ledarskap:

“Leadership is the process of creating an environment in which people become empowered”

Han behandlar också om ledarskap bara är för några få eller för alla:

“[M]ost everyone likes to organize some of the time, and perhaps be organized some of the time, depending on the situation.”

[Peter Lindberg]

Tack för tipset!