Afternoon tea var jäkligt i ropet under några veckor tidigt i höstas.
Min teori är att boken Te – från Sencha till Lapsang (Adlibris, Bokus) hamnade i händerna på en skicklig marknadsförare som lagom till släppet i oktober lyckades få till en afternoon tea-fluga.
Det skrevs om afternoon tea överallt, i dagstidningar, livstilsmagasin, på bloggar. Och i de flesta fall så nämndes Petter Bjerkes och Vernon Mauris’ bok i samband med detta.
Hur som helst. I september hamnade vi på afternoon tea av en slump, närmare bestämt på Chaikhana i Gamla stan.
Då hade vi irrat omkring ett bra tag, kaffesugna i jakt på ett kafé. Jag tänkte först fråga om de serverade kaffe, men så såg jag menyn och insåg att det var opassande. För den var som vinlistan på en finare restaurang.
Förutom kaffedrickare är jag även även tedrickare. Faktum är att jag är uppfödd på te. Te och mackor var frukost och middag hemma hos oss. Fortfarande kan jag på morgonen och kvällen inte tänka mig någon annan dryck. Och sedan något år dricker jag nästan uteslutande Darjeeling.
Men Chaikhana var en ögonöppnare. Teet var helt perfekt. Nyansrikt och – det låter pretentiöst, men jag kommer inte på något annat ord – dynamiskt. Sedan dess lägger jag ned mer omsorg på teet och jag tänker att jag ska skaffa en liten enpersons tekanna för känslan.
Förutom teerna kunde man få engelska sandwiches, scones med sylt och ”clotted cream på svenska” (hur den nu skiljer sig).
Ahhh, ja, Chaikhana är riktigt bra tycker jag. Gott te! Vi är några som ska dra ihop en teprovning där snart är tanken :)
Posted by: Anne | 2007.03.23 at 14:04