Det är listan som är upprörande och pinsam, inte tillståndet för webb 2.0 i Sverige

Rasmus uppfattar mig som att jag är upprörd “över avsaknaden av svenska webb 2.0-applikationer”. Men det är inte det jag reagerar på.

Det som är upprörande är att Sverige presenteras i ett sammanhang som handlar om länders främsta exempel på just sådana. Det som är pinsamt är att det bland de listade sajterna är få som uppvisar webb 2.0-attribut i någon egentlig mening.

Rasmus skriver vidare att det inte finns något “självändamål med att kalla sig eller vara webb 2.0”. Det håller jag på sätt och vis med om. Men nu var sammanhanget just webb 2.0-appar.

Mycket av det som sker under webb 2.0-paraplyet är ohyggligt intressant. Det må vara att det inte är ett självändamål att vara 2.0 men jag saknar en öppenhet inför idéerna och principerna bakom. Det är få som är nyfikna. Snarare verkar de flesta vara skeptiska och har väldigt nära att avfärda det som en tom hajp.

Förklara det den som kan.

Comments

[Rasmus]

Jag kanske skulle ha lagt till “i Sverige”...

[Rasmus]

Ok, då är jag med på vad du menar. :-) Är faktiskt också lite förundrad över begreppets förskjutning från det ursprungliga “webben som plattform” till att omfatta allt som ens snuddar vid “användargenererat innehåll”...

[Peter]

Jag vet inte om det skett så mycket av en förskjutning av begreppet egentligen. Webben som plattform är helt klart fortfarande med på kartan. Sedan har Tim O’Reilly mer och mer betonat “tyglandet av den kollektiva intelligensen” på senare tid.