En intressant diskussion nu är frågan om fallet YouTube och dess öde. Är videocommunityt vår tids Napster och därför dömt att dö i en rättsprocess? Eller är det en revolution som är värd de summor som nämnts i spekulationer om uppköp?
Mark Cuban och Jason Calacanis sällar sig till det förra lägret. Jason Calacanis menar att tekniken i sig är trivial och absolut inte värd de belopp som YouTube på vissa håll värderats till. Han påstår att de utvecklade sin klon på AOL på en månad och med en budget under 50.000 dollar.
Cuban och Calacanis menar också att den enorma trafiken utgörs av folk som söker upphovsrättsligt tvivelaktiga klipp. Calacanis har vid flera tillfällen menat att den dagen YouTube köps upp kommer de stora drakarna vars material postas till YouTube omedelbart dra dem inför rätta. Så länge de inte nått break-even ses det lite mellan fingrarna.
Bara en galning skulle köpa YouTube, säger Jason Calacanis och Mark Cuban. Tekniken är inte värd pengarna. Inte heller trafiken, eftersom den står och faller med tillgången till upphovsrättskränkta klipp.
På motsatta sidan i diskussionen hittar man bland annat Fred Wilson. Han höll nyligen med Bob Lefsetz som menade att YouTubes bedrift har varit att påvisa att det finns en marknad för dessa bortglömda klipp. (Han visar ett Beatles-klipp från 1965 som exempel.)
Don Dodge (via Henrik Torstensson), tidigare chefen för affärsutveckling på Napster uttalar sig om att YouTube skulle vara vår tids motsvarighet. Han menar att en betydande del av YouTube är icke-inkräktande användning. Han skriver att detta var avgörande i fallet BetaMax för två decennier sedan, och antyder att det kan avgöra en rättsak även för YouTube.
Dessutom, fortsätter Don Dodge, så är det upp till varje upphovsrättsinnehavare att skydda sina verk, vilket ytterst handlar om pengar. Jag antar att han menar att en stor del av det på pappret illegala som postas till YouTube inte kommer leda till någon åtgärd från de vars upphovsrätt kränkts.
Man kanske kan sammanfatta det som att YouTube visat att det finns en marknad. En del må vara upphovsrättsligt tvivelaktigt, men antingen spelar det ingen roll eller så går det att hitta lösningar så de får ersättning som har rätt till det.
Tiden visar vem som har rätt. Jag tycker båda sidor är övertygande.
För egen del känns det som jag tittar på lika delar “illegala” klipp som gräsrotskreationer, samt blandningar därav. Det går inte en dag utan att jag får en handfull klipp via mejl och IM.
Följande är alla jag har i min webbläsares historik:
- The Beatles Ticket To Ride
- Hope is Emo: Chapter One: ‘The Words Are Dying’
- Ask A Ninja: Question 9 ‘Ninja Love’
- Me and Jeff Goldblum
- Stairway to Stardom (1984) – Don Costello
- Casting for Idol
- Travelers, ‘Snowball’
- The Last Knit
- Experience Katamari
- Tyrone’s Science Experiment
Apropå det, vilka har du i din?
(Jäklar vad det där såg ut som kommentarsspam.)
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13
Du menar Gov’t Mule?
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13
Den här är gammal som gatan, men jag tröttnar aldrig på den. The frenchmen says “Im le tired”. http://www.youtube.com/watch?v=Ynu7lpkTkGM
Posted by: BisonFredrik | 2007.05.07 at 11:13
Posted by: Svante | 2007.05.07 at 11:13
Varför lägger dom ut sina filmer på youtube?? .Dom kan väl kolla på deras filmer på Windows movie maker istället!!
Posted by: Viktor | 2007.05.07 at 11:13