“Etiketter” kallas det på sajten Podradio. Detsamma gäller på Bloggar.se. Men på kommande.se kallas det “taggar”. Jag vet inte om jag påverkat Mattias i det ordvalet när vi diskuterat hans evenemangssajt men personligen föredrar jag “taggar”. Det är dock inte en oproblematisk översättning. Jag ska förklara varför.
Om vi först klarar av argumentet att det är “svengelska”. Det lånas ständigt in ord i alla språk. Det är en naturlig del i språkens evolution. Ibland kan det tyckas att ett lån är onödigt eftersom det redan finns ord för det som avses, men även i dessa fall kan det vara meningsfullt med ett nytt ord, eftersom det gamla känns udda i det nya sammanhang som ordet används i.
Ordet “tagg” kan helt klart konstateras som ett etablerat låneord i och med att såväl Svenska datatermgruppen som Nationalencyklopedin anser att det är en giltig översättning på engelskans “tag”.
Datatermgruppen:
tagg tecken eller teckenkombination som används för märkning eller klassificering av data
Och NE:
tag [tæg] subst. ... 5* data. tagg, märkord, etikett
Men varför inte “etikett”? Det enda problem jag har med det ordet är att det för mig *antyder att en företeelse aldrig skulle ha fler än en etikett. Om en burk i skafferiet har fler etiketter är det för att man satt nya över de gamla: tidigare innehöll den blåbär från hösten ‘02, nu förra sommarens hallon.
Engelska är inte mitt modersmål men såvitt jag förstår har inte “tag” den konnotationen. Saker kan ha flera “tags”. Det antyder i alla fall Clay Shirky i sin föreläsning “Making digital durable”. Han säger att det nya med “tags” var att det förmedlade att det inte som tidigare var fråga om att hitta en kategori. Nu handlade det bara om att lista ett antal ord som kändes meningsfulla för en själv som märkning på bokmärket eller digitalfotot.
Nu är ju förvisso ordet “tagg” i betydelsen “märkord” främmande för de flesta svenskar, varför det talar emot dess användning.
Kanske “lappar” hade varit ett bättre ord, i betydelsen något som kan märka ett föremål flera gånger. Som på ett klädesplagg i en butik, som har lappar med information från tillverkaren om material och tvättråd, samt från butiken med ursprungligt pris och reapris.
Nu föreslår jag inte “lappar” som ytterligare ett ord på detta. Men även om Bloggar.se och Podradio funnits relativt länge och båda använder “etiketter” så tycker jag att denna fråga inte är avgjord.
Frågan kommer avgöras av huruvida den stora massan blir bekant med begreppet via engelskspråkiga sajter eller om det sker via svenska som valt “etikett” som översättning.
Min uppfattning är att det ännu är få som vet vad “tags” handlar om.
(Clay Shirkys föreläsning kan laddas ned från Long Now-stiftelsens hemsida, vilket rekommenderas.)
Peter: du är en early adopter AKA geek. Medelsvensson har aldrig hört talas om vare sig Flickr eller Delicious, och har därför ingen relation till begreppet “tags”. Vi är nog färre än du tror.
Jag förstår inte riktigt hur du resonerar när det gäller skillnaden mellan svenska “etikett” och engelska “tag” angående singular/plural. Någon sådan skillnad existerar inte. Och jag förstår inte heller vad du menar med att “etikett” eller “tag” inte är exakt i beskrivningen sett som en metafor för företeelsen? I svenska sammanhang är “etikett” dessutom minst lika nytt och fräscht som “tag”, om inte mer.
Ordet “tagga” har ju nämligen också betydelsen att man signerar en tunnelbanevagn, där själva signaturen är “taggen”. Att sätta etiketter i Flickr handlar inte främst om att märka upp saker för att markera ägande (det finns det ju mycket bättre lämpat metadata för). (Det kan givetvis diskuteras om man ska ta hänsyn till att begreppet är begagnat av subkulturer som grafittimålare och HTML-knackare.)
Jag säger nog för övrigt att jag “sätter etiketter” på saker och ting. Metaforen är till 100% kopplad till verkligheten, alltså.
Nej du, nu måste jag tillbaka till mitt Rails-projekt. Det innefattar för övrigt etiketter…
Posted by: Rasmus | 2007.05.07 at 11:13
Rasmus: Jag gissar att du menar att ordet “tag” var nytt i detta sammanhang i engelskan och att du frågar vad det har med skillnaden på etikett och tagg att göra? Det har ju med människors associationer att göra.
Jag uppfattar det som du håller med om att “kategori” vore ett farligt ord att använda, eftersom användarna skulle läsa in i det att det handlar om att hitta rätt kategori eller kategorier, överlappande eller inte. Det skulle utgöra ett hinder för användning.
Jag påstår inte att “etikett” är ett sämre ord, jag säger bara att för mig är det naturligare med “tagg”, eftersom jag blivit bekant med detta fenomen via först Delicious och sedan Flickr. Utan att reflektera över det har jag pratat om det som att jag har “taggat” foton si eller så.
För mig känns “etikett” och i synnerhet “etikettera” snarare som bökiga försvenskningar à la “miljövariabel” eller “filhandtag”. Men det betyder inte att jag inte skulle vänja mig om fenomenet fick genomslag här och det var de orden som vann acceptans av den breda massan (men då troligen med verbet “märka”).
Så fungerar det för alla människor. De fäster sig vid de ord som är meningsfulla för dem, varesig de är svengelska eller geekiga.
Och är det så att “etikett” förmedlar något som används i ental, att man möjligen sätter en etikett men inte flera, så skulle det utgöra ett hinder mot dess användning. Jag säger inte att det är så, men det kan vara så.
Om man tänker sig en snar framtid där taggning får genomslag här och där det används brett, såväl på dagstidningars webbsajter som på evenemangssajter, annons- och auktionssajter, resesajter osv., så underlättas det av att ordet antingen förmedlar exakt vad det handlar om, eller – eftersom vi inte har ett exakt ord – så är det ett ord som är lite beskrivande men tillräckligt främmande för att signalera att det är ett nytt koncept, att man behöver sätta sig in i vad det handlar om.
Där hade “kategori” åkt bananskal genom medvetandet och fått flertalet att ignorera funktionen. Kanske även “nyckelord”. Men hur fungerar “etikett”? Har det potentialen att vara tillräckligt främmande för att människor ska dröja kvar vid det och inse att de kan använda det för sina egna behov, snarare än att aktivt försöka vägleda andra? Har ett något mer främmande ord såsom “tagg”, som dessutom har fördelen att vara bekant för dem som använt engelskspråkiga sajter med denna funktion, potentialen att utgöra ett litet men ändock ett godartat hinder samtidigt som det antyder vad det handlar om?
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13
Clay Shirky jämför etikettbruket med det gamla, hierarkiska sättet att klassificera, där allt bara tillhör en kategori. Det handlar inte om att det svenska “etikett” och det engelska “tag” har olika betydelse, för det har de inte.
Jag vet inte om jag var först med att använda etiketter (intressant.se använder t ex fortfarande begreppet “teman”, Johan: varför?), men jag fick en del e-post från människor som gillade “tagg” bättre än mitt “etikett”. Jag förstod dem inte då, och jag förstår dem fortfarande inte. Jag gissar att det är geeks som refererar till XML och HTML där det finns “tags” med vilka man märker upp innehållet (notera för övrigt med ditt resonemang: det är endast en tag per innehåll som gäller i HTML, och det är ytterst hierarkiskt uppbyggt, till skillnad från etiketterna du sätter på Flickr och Delicious). Men att använda XML-syntax som förevändning för att använda ett svengelskt ord känns lite långsökt.
Posted by: Rasmus | 2007.05.07 at 11:13
Om nu Clay menar att fördelen med ordet “tag” är att det är nytt (dvs inte “nyckelord” eller “kategori”, som det hade kunnat heta), vad har då det med skillnad på etikett och tag att göra?
Du bör också ha i åtanke att både Flickr och Delicious har just en bild på en etikett som ikon för etiketter. “Etikett” har dessutom fördelen att vara både icke-svengelskt och icke-geekigt. Och att det tydligt förklarar vad det faktiskt handlar om.
Posted by: Rasmus | 2007.05.07 at 11:13
Btw, tuff AJAX-hantering av kommentarerna. Var tvungen att skriva det här för att se en repris :)
Posted by: Johan | 2007.05.07 at 11:13
Här är vad Shirky säger i föreläsningen jag hänvisade till (42 minuter in):
Och med “a lot of this” syftar han på det att det ur massor av människors “själviska” etikettering av bokmärken uppstår överlappande kategorier. Han menar alltså att även “nyckelord” möjligen hade varit för bekant, att det hade haft för mycket konnotationer, så att det hade medfört samma problem som med att hierarkiskt kategorisera (om än i något mindre skala).
Det är viktigt att betona det “själviska”, att människor taggar för deras egen skull, inte för massans. Och jag tolkar Shirky som att ordvalet “tag” var tillräckligt främmande för att inte förmedla bilden av att det var fråga om att skapa kategorier för andra, utan att det handlar om egna behov.
Kanske har ordet “etikett” samma potential. Om inte så kanske nyansskillnaden inte är så avgörande. Kanske är ordet “tagg” för konstigt och för lite beskrivande.
Men jag tycker att Shirky har en poäng och vi är i ett skede där det fortfarande finns tid att fundera över ordvalet.
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13
Rasmus: Jag är också nyfiken på om du själv säger “tagga” eller vad du annars säger.
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13
Rasmus bör också ha i åtanke att spara-ikonen fortfarande en diskett fast det var väldigt länge sedan man använde disketter att spara på.
Posted by: Mattias | 2007.05.07 at 11:13
Jag använder för tillfället (oftast) “etiketter”, men personligen tycker jag “nyckelord” på något sätt känns bättre. “Taggar” känns IMHO för svengelskt och “teman” samt “märkord” lite… konstigt…
Att “tagga” låter i och för sig mycket bättre än att “etikettera”...
Posted by: Johan | 2007.05.07 at 11:13
För mig har XML/HTML inget med saken att göra, mer än att det är den vägen ordet “tagg” (i den betydelsen) sökt sig in i svenskan. Det jag menar med att det inte är avgjort är att detta beror på språket hos den eller de sajter där majoriteten svenskar kommer att möta konceptet.
Sedan undrar jag om inte verbet spelar större roll än substantivet. Säger du inte att du “taggar” saker?
Posted by: Peter | 2007.05.07 at 11:13